bara vi får vara tillsammans

Det skrattas, busas och det bråkas om vilken sak som vem ska leka med. Och sakta börjar den där lillasyster bli en lekkamrat. Ögonblick som ovan blir jag alldeles varm i hjärtat, då de sitter såhär och bara är nöjd med att den andra är där.

september knackar på

Det var lasagnefredag i fredags. Ni vet, riktigt traditionell köttfärslasagne. Sådär gott att man bara måste ta lite till. Och fredagsblommor av mannen. Sådär extra fina då vi sällan har köpta buketter under sommaren. En liten känsla av höst. Och ljusstakarna letar vi fram. En efter en. September knackar på dörren och en ny vardag väntar. Mannen blir hemma med barnen ett par dagar i veckan och jag återgår till arbetet. Det kommer bli bra. 

fjärde dagen i alcudia

Den här dagen visste vi att den skulle ägnas åt massor av bad. Vi började med stranden och den stranden är verkligen passande med barn, så långgrund och fin. Till skillnad mot när man åker tidigt på sommaren, så var havet så varmt. Men det är även betydligt mer människor också på stranden. När den minsta var vaken fick vi mest jaga henne så att hon inte skulle nypa närmsta grannarna i tårna eller inspektera deras saker. Vi köpte pizza till lunch som vi åt på stranden och promenerade sedan tillbaka till poolområdet. 
Bernie kom förbi för att åka lite rutschkana och för ett litet kramkalas. 
Senare på kvällen promenerade vi in till hamnen för att äta middag.
Vi stannade till vid en lekpark vid stranden. Det verkar finnas hur mycket energi som helst i en fyraåringskropp när det finns roliga saker runt omkring. 
Vi åt middag på en restaurang som heter Piero Rossi 1988. Både jag och mannen åt pasta, två olika, men båda med smak av bläckfisk och vitmusslor. Vi drack en god Sangria och restaurangen hade en hoppborg som den stora och de andra barnen lekte i. En restaurang som jag rekommenderar om man har barn med sig. 
På vägen tillbaka somnade båda barnen gott i vagnarna och jag tycker att det är helt underbart med sena kvällar utomlands.