Blanktjärnsrundan

Vid Vålådalen ligger flera fina smultronställen, en av dem är Blanktjärn och den kända Blanktjärnsrundan på 11 km. Har tidigare endast sprungit den här rundan, som går genom blandad terräng och på olika underlag. Och halvvägs möts man av den vackra och magiska Blanktjärn med sitt turkosa vatten och så klart vatten att man ser botten. 
Det var vår stora dotters första egna lite längre fjällvandring som hon fick promenera själv. Och hon var spänd av förväntan över den gungande bron som jag berättat att man måste gå över.
Obligatoriska mysiga vatten- och fikapauser. 
 
Vi hade alldeles perfekt väder för att vandra. Delvis soligt, varmt och med en fläktande vind.
Den stora gick under vägen och sa att det var så fint överallt. Det var som att jag hörde mig själva gå runt och säga att det är så fint. Liten gör som stor.
Därför var det extra mysigt när vi klättrat uppför sista branten och
få visa den vackra Blanktjärn lite längre ner.
Att campa (sova i tält) var en av höjdpunkterna och tjejerna hjälpte till att sätta upp tältet och prövade att mysa i tältet innan vi lagade mat. Vi lyxade till med att bära med oss en påse popcorn som smakade extra gott.
 Mysigt att diska bort efter maten när det är lite annorlunda än hemma och
lillasyster såg till att storasysters tänder blev rena inför natten.
 Det blev en mycket fin kväll vid Blanktjärn.
 På morgonen lagade vi grötfrukost och packade ihop för att vandra tillbaka till Vålådalen.
På vägen hem stannade vi till vid Nulltjärn för bad och lunch.
 
Vi fick ett mysigt dygn till fjälls och den stora tjejens önskemål är att få vandra upp på någon topp.
Så fler turer innan vintern ska vi hinna med. Hösten har inte ens börjat.

första augusti

Juli har varit en fin sommarmånad och augusti brukar vara en lugn månad, där jag hoppas på att få skön sensommarvärme, fjällturer, bärplockning och att vi kan börja få klart sommarens uteprojekt.
Jordgubbarna hemma är inte slut ännu, men med två jordgubbsälskande barn så räcker de inte långt.
I dag åkte vi till ett självplock endast ett par kilometer bort.
Det var sådan lycka på den minsta när hon fick tillåtelse att äta hur mycket hon ville ur hinken. Nappen åkte åt ett håll, ner på marken med rumpan och in med så mycket jordgubbar som möjligt. Bara så söt.
En del av jordgubbarna frös vi in direkt, några rårörde jag för att ha till frukost och
den stora har önskat att vi ska baka syltkakor. 
Jag tycker att jordgubbarna är allra godast precis som de är, just när man plockar dem från plantan.

våffelsöndag

Förra söndagen var vi upp till hembygdsgården i byn där jag är uppväxt. Så länge jag kan minnas så har det serverats våfflor där på söndagar under sommaren. När jag var liten var det mycket aktivitet här och jag minns när de slutade ha midsommarfirande där, hur något skulle kunna ersätta det. Därefter har midsommar på Jamtli varit som mest "hemma". 
Tjejerna uppträdde på den gamla scenen och lillasyster gör gärna precis exakt likadant som storasyster.
 Utsiktstornet
 Min momma och barnens gammelmomma.
Min älskade momma, som verkar ha fångat barnens hjärta lika mycket som mitt.
När hon gick lite för långt före ropade den minsta efter henne och sprang med öppna armar mot henne,
då knyter sig hjärtat i bröstet av kärlek.