När barnen somnat i går kväll kom tröttheten, sorgen och allt som varit ikapp mig. I dag klev jag in på sjukhuset igen. Fler runtomkring som börjar bli svaga. Min stora tjej satt bredvid mig när jag jobbade hemifrån och tårarna bara rann. Då ser hon på mig och säger; vill du att någon följer med dig mamma? Hon är så liten, så klok och redan så medveten om att döden och sjukdomar finns där. Att vi sörjer och saknar. Och att när man blir gammal är det naturligt att man måste ta avsked. Och hon får följa med mig. Hon vill. Och hon lyfter såklart humöret på alla äldre med sina nyfikna lätta steg. Och jag tar en snabb löptur under kvällen för att rensa ut. Snart sommarlov.
