det är dags

Har funderat många år. Men i år när jag låg sjuk framför vasaloppet kände jag att det var dags. Och jag lyckades få mig en startplats i Vasaloppet 2017. Känner mig alldeles upprymd över att äntligen få ta mig an den här utmaningen. Dessutom 15 år sedan jag åkte Tjejmilen år 2017. Så i kväll har jag ordnat med boende och en sportlovsvecka som inleds med vasaloppet och sedan slalom en hel vecka. Känner mig otroligt motiverad för detta ett helt år innan, så pass att jag funderar över hur jag ska kunna hålla den motivationen kvar ett helt år. 
 

fem år

För en vecka sedan blev hon fem år. Vår stora tjej. Väntan började när de där fem-års tänderna kom, sedan väntades det och så äntligen kunde man räkna på en hand. Den där nedräkningen, något helt nytt för mig som förälder. En lördag dessutom, en helt ledig dag, och det skulle bjudas på tacos så det var en lång väntan. Vi fördrev tiden med att baka chokladbollar och måla tavlor. Och ser ni lillasyster. Den där som känner att det luktar godsaker långa vägar, till skillnad från den stora som varit väldigt ointresserad av att äta bakverk. 
Innan gästerna kom var födelsedagsbarnet helt slut av att vänta.
En riktig prinsessa i sin nya kalasklänning och det fina halssmycket hon fick av sina kusiner. 
I ett halvår har hon visat en bild på en önsketårta och hon fick den. Och vilken dag. Vi är så lyckliga över den stora familj som vi har, som betyder så mycket för oss och våra barn. En del bor alldeles för långt bort, men när de blir äldre hoppas jag på att de kan sitta på ett tåg och skumpa på ett tåg alldeles själva till kusiner och tremänningar för egna äventyr tillsammans. 
 
Och vår 5-åring som är eftertänksam och försiktig. Som älskar att åka skidor och gå på gympa. Som har fått sin första förälskelse. Hon skriver och räknar. Tycker om att lära. Och som precis har gått igenom en period av funderingar kring döden och livet och separationsångest från mamma och pappa. Och som älskar att göra "hyss" med bästa vännen. Vår älskade Vilja.

påsklov

I onsdags fick tjejerna ett 11 dagar långt påsklov och jag kunde i går bocka för det mesta på jobbet och kan njuta av 10 dagar ledigt. Var velande över om vi skulle vara lediga eller inte, men efter sjukdomar, skador och andra saker så kände jag att lite ledighet behövs. Vi väntar lite på vattkoppor som går, förra omgången klarade sig båda, men det känns som att vi behöver vara förberedda. 
I går gick tjejerna påskkärring med sin pappa i området.
Det var lyckliga tjejer som visade upp korgen när jag kom hem. 
Det här lilla busfröet fick vi hämta hem från förskolan i onsdags och skjutsa till hälsocentralen då hon inte låter bli såret på hakan. Efter en vecka ser såret värre ut än när det hände. 
Den minsta gör precis som hon vill. Och får man inte det. Så exploderar hela världen.
Orädd och nyfiken på det mesta och alldeles, alldeles underbar.
För hon kan sitta i famnen och bara mysa, kramas, pussas och skratta.
Och i dag: jag gör som jag vill, tar pulkan, går mitt i vägen och går hemifrån, vänder mig om och vinkar lite.
Innan regnet och snön kom hann vi äta farmors goda lunch utomhus. Och i dag kände jag att det här är något som vi måste fundera vidare på. Stå ute och laga mat fina vårdagar.