fem år
För en vecka sedan blev hon fem år. Vår stora tjej. Väntan började när de där fem-års tänderna kom, sedan väntades det och så äntligen kunde man räkna på en hand. Den där nedräkningen, något helt nytt för mig som förälder. En lördag dessutom, en helt ledig dag, och det skulle bjudas på tacos så det var en lång väntan. 
Vi fördrev tiden med att baka chokladbollar och måla tavlor. Och ser ni lillasyster. Den där som känner att det luktar godsaker långa vägar, till skillnad från den stora som varit väldigt ointresserad av att äta bakverk.
Vi fördrev tiden med att baka chokladbollar och måla tavlor. Och ser ni lillasyster. Den där som känner att det luktar godsaker långa vägar, till skillnad från den stora som varit väldigt ointresserad av att äta bakverk. 
Innan gästerna kom var födelsedagsbarnet helt slut av att vänta.
En riktig prinsessa i sin nya kalasklänning och det fina halssmycket hon fick av sina kusiner.
I ett halvår har hon visat en bild på en önsketårta och hon fick den. Och vilken dag. Vi är så lyckliga över den stora familj som vi har, som betyder så mycket för oss och våra barn. En del bor alldeles för långt bort, men när de blir äldre hoppas jag på att de kan sitta på ett tåg och skumpa på ett tåg alldeles själva till kusiner och tremänningar för egna äventyr tillsammans.
Och vår 5-åring som är eftertänksam och försiktig. Som älskar att åka skidor och gå på gympa. Som har fått sin första förälskelse. Hon skriver och räknar. Tycker om att lära. Och som precis har gått igenom en period av funderingar kring döden och livet och separationsångest från mamma och pappa. Och som älskar att göra "hyss" med bästa vännen. Vår älskade Vilja.